Minskad användning av sömnläkemedel (äldre) (äldre)

Minskad användning av sömnläkemedel till patienter 75 år och äldre

Sömnstörningar (insomni) är vanliga och kan påverka livskvalitet, livslängd och hälsa. Därför är det angeläget att behandling av sömnstörning inte försummas och att behandlingen är effektiv och individuellt anpassad. Icke-farmakologiska åtgärder, sömnhygieniska råd etc. bör alltid föregå förskrivning av farmaka. Se broschyren Sov Bra – utan sömnmedicin på intranätet alternativt på 1177.se.

Sömnläkemedel har begränsad effekt och det saknas vetenskapligt underlag för att säga något om nyttan och riskerna vid långtidsbehandling. Behandling med bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel kan medföra risk för beroendeutveckling. Risken för biverkningar vid användning av sömnläkemedel ökar med åldern. Vanliga biverkningar är dagtrötthet, glömska, yrsel, förvirring och risk för fall.

Sömnläkemedel definieras här som:
propiomazin (Propavan, Propiomazin)
levomepromazin (Nozinan, Levomepromazine)
zopiklon (Imovane, Zopiklon)
zolpidem (Stilnoct, Zolpidem)
klometiazol (Heminevrin)
alimemazin (Theralen, Alimemazin)

Se Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre Länk till annan webbplats.

Hjälpte informationen på sidan dig?