Minskad användning av sömnläkemedel

Se även Minskad användning av potentiellt olämpliga läkemedel till patienter 75 år och äldre. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sömnstörningar (insomni) är vanliga och kan påverka livskvalitet, livslängd och hälsa. Därför är det angeläget att behandling av sömnstörning inte försummas och att behandlingen är effektiv och individuellt anpassad. Icke-farmakologiska åtgärder, sömnhygieniska råd etc. bör alltid föregå förskrivning av farmaka. Se broschyren "Sov bra - utan sömnmedicin" på intranätet, alt. på 1177.se.

Sömnmedel har begränsad effekt och det saknas vetenskapligt underlag för att säga något om nyttan och riskerna vid långtidsbehandling. Behandling med bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel kan medföra risk för beroendeutveckling. Risken för biverkningar vid användning av sömnläkemedel ökar med åldern. Vanliga biverkningar är dagtrötthet, glömska, yrsel, förvirring och risk för fall.

Sömnläkemedel definieras här som:
propiomazin (Propavan, Propiomazin)
levomepromazin (Nozinan, Levomepromazine)
zopiklon (Imovane, Zopiklon)
zolpidem (Stilnoct, Zolpidem)
klometiazol (Heminevrin)
alimemazin (Theralen, Alimemazin)

Se Socialstyrelsens: Indikatorer för god läkemedelsstrategi för äldre Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.