Minskad användning av sömnläkemedel

Sömnstörning (insomni) är vanlig och det är angeläget att behandling inte försummas utan är effektiv och individuellt anpassad. Icke-farmakologiska åtgärder såsom sömnhygieniska råd bör alltid föregå förskrivning av farmaka (se broschyr Sov bra utan sömnmedel). Sömnläkemedel har begränsad effekt och det saknas vetenskapligt underlag för att säga något om nyttan och riskerna vid långtidsbehandling. Behandling med bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel kan medföra risk för beroendeutveckling. Risken för biverkningar vid användning av sömnläkemedel ökar med åldern. Vanliga biverkningar är dagtrötthet, glömska, yrsel, förvirring och risk för fall.

Sömnläkemedel definieras här som:

• propiomazin (Propavan, Propiomazin)
• levomepromazin (Nozinan, Levomepromazine)
• zopiklon (Imovane, Zopiklon)
• zolpidem (Stilnoct, Zolpidem)
• klometiazol (Heminevrin)
• alimemazin (Theralen, Alimemazin)

Se patientbroschyren Sov bra utan sömnmedicin.pdf

Se patientinformation på 1177

Se Socialstyrelsens Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre.

Mäts i uthämtad mängd läkemedel på apotek av patienter bosatta i Blekinge (DDD/TIN). Målet är en minskning sedan föregående år samt sätta i relation till rikssnittet där Blekinge ligger 9% under rikssnittet, vilket är åttonde lägst i landet.