SGLT2-hämmare och typ 2-diabetes

SGLT-2 hämmares glukossänkande effekt

SGLT-2 hämmares glukossänkande effekt: beror på ökad glukosutsöndring i urinen.
De minskar HbA1c med 7-10 mmol/mol oberoende av om de används som poly- eller monoterapi. Verkningsmekanismen är glukosberoende.

• Den glukossänkande effekten är beroende av den glomerulära filtrationen – den sjunker vid eGFR<60 och uteblir nästan helt vid eGFR<30 ml/min/1,73 m2.
• Enligt internationella rekommendationer ska glukossänkande behandling individualiseras
  och för patienter med ASCVD (atherosclerotic cardiovascular disease)
  eller hög risk för kardiovaskulär sjukdom ska antingen SGLT-2 hämmare eller GLP-1 analoger med beprövad kardiovaskulär vinst användas och det oberoende
  av aktuellt HbA1c eller individuellt HbA1c-mål och oberoende av Metforminbehandling.
• Kardiovaskulär risk kan beräknas ex. med hjälp av NDR-riskmotor där hög risk är >8%
  och mycket hög risk >20%.
• Patienter med måttlig risk är patienter med välkontrollerad diabetes, sjukdomsduration < 10 år, patienter som saknar allvarliga organkomplikationer och inte har några andra riskfaktorer för ADCVD. Alla andra har hög eller mycket hög risk för ASCVD.

Allvarliga organkomplikationer definieras som:

1. eGFR <45 ml/min/1,73m
2. eGFR 45-59 ml/min/1,73m2 och mikroalbuminuri (30-300 mg/g)
3. makroalbminuri (>300 mg/g)
4. 3 olika mikrovaskulära komplikationer – exempelvis retinopati + neuropati + mikroalbuminuri

Se intern presentation, SGLT-2 hämmare - verkningsmekanism och användning vid diabetes​ Pdf, 1.8 MB, öppnas i nytt fönster.

Dorota de Laval, överläkare Medicinkliniken
Ordförande i Terapigrupp Endokrinologi