SGLT2-hämmare och typ 2-diabetes

SGLT-2 hämmares glukossänkande effekt

SGLT-2 hämmares glukossänkande effekt: beror på ökad glukosutsöndring i urinen.
De minskar HbA1c med 7-10 mmol/mol oberoende av om de används som poly- eller monoterapi. Verkningsmekanismen är glukosberoende.
  • Den glukossänkande effekten är beroende av den glomerulära filtrationen – den sjunker vid eGFR<60 och uteblir nästan helt vid eGFR<30 ml/min/1,73 m2.
  • Enligt internationella rekommendationer ska glukossänkande behandling individualiseras
    och för patienter med ASCVD (atherosclerotic cardiovascular disease)
    eller hög risk för kardiovaskulär sjukdom ska antingen SGLT-2 hämmare eller GLP-1 analoger med beprövad kardiovaskulär vinst användas och det oberoende
    av aktuellt HbA1c eller individuellt HbA1c-mål och oberoende av Metforminbehandling.
  • Kardiovaskulär risk kan beräknas ex. med hjälp av NDR-riskmotor där hög risk är >8%
    och mycket hög risk >20%.
  • Patienter med måttlig risk är patienter med välkontrollerad diabetes, sjukdomsduration < 10 år, patienter som saknar allvarliga organkomplikationer och inte har några andra riskfaktorer för ADCVD. Alla andra har hög eller mycket hög risk för ASCVD.

Allvarliga organkomplikationer definieras som:

  1. eGFR <45 ml/min/1,73m
  2. eGFR 45-59 ml/min/1,73m2 och mikroalbuminuri (30-300 mg/g)
  3. makroalbminuri (>300 mg/g)
  4. 3 olika mikrovaskulära komplikationer – exempelvis retinopati + neuropati + mikroalbuminuri

Se intern presentation, SGLT-2 hämmare - verkningsmekanism och användning vid diabetes​ Länk till annan webbplats.

Dorota de Laval, överläkare Medicinkliniken
Ordförande i Terapigrupp Endokrinologi

Hjälpte informationen på sidan dig?