P/S-Na, Natrium är den dominerande katjonen i extracellulärrummet, med en koncentration kring 140 mmol/L (intracellulärt c:a 10 mmol/L) och bidrar starkt till blodets osmolalitet. Natrium är därför viktigt för att upprätthålla den extracellulära volymen (ECV). Normalt sker utsöndringen via njurarna. Stora förluster kan uppkomma vid kraftig svettning. Njurarnas utsöndring av natrium, vilken huvudsakligen styrs av plasmanivåerna på kortisol och aldosteron, är den viktigaste faktorn för organismens natriumbalans. Koncentrationen i plasma/serum avspeglar inte tillgången på natrium i organismen, d.v.s. brist eller överskott. Analys av P-Natrium är indicerat vid kontroll av kroppens vätske-, syrabas- och elektrolytbalans.
Hypernatremi kan bl.a. ses vid minskad utsöndring av natrium (ödem), bristande tillförsel av vatten (spädbarn, åldringar, medvetslöshet, sväljningsbesvär), ökande förluster av vatten (hög feber, respiratorvård, osmotisk diures, diabetes insipidus), minskad glomerulär filtration (njursvikt) och ökad mineralkortikoidaktivitet.
Hyponatremi kan bero på vattenöverskott eller en kombination och kan bl.a. ses vid kräkningar, diarré, fistlar, dränage, brännskador, massiv svettning, interna gastrointestinala förluster, diuretika, binjurebarkinsufficiens och renala förluster, hypotyreos, SIADH, viss läkemedelsbehandling, ökad frisättning av ADH, polydipsi, njursvikt, nefrotiskt syndrom, hjärtsvikt och levercirros.