P/S-Troponin T, TNT. Troponinerna är ett komplex av tre reglerproteiner, troponin C (den kalciumbindande komponenten), troponin I (den inhibitoriska komponenten) och troponin T (den tropomyosinbindande komponenten). Troponinkomplexet är främst lokaliserat till myofibrillerna och förmedlar den kalciumberoende aktiveringen av den tvärstrimmiga muskulaturen och moduleringen av den kontraktila funktionen. Subenheterna förekommer i ett antal isoformer. Fördelningen av dessa isoformer varierar mellan hjärtmuskelceller och de snabba och långsamma muskelfibrerna i tvärstrimmig skelettmuskulatur. Kardiellt troponin T har en skild aminosyrasekvens från den isoform som förekommer i skelettmuskulaturen. Troponin T liknande den kardiella varianten kan ev uttryckas i skelettmuskulatur vid vissa tillstånd som muskeldystrofi, polymyosit, dermatomyosit och grav njursvikt men dessa har inte kunnat mätas med de antikroppar som används i TNT-metoden och bör inte orsaka falskt förhöjda koncentrationer. Kardiellt troponin T kan dock vara förhöjt vid ett flertal tillstånd med hjärtpåverkan som inte utgör akut hjärtinfarkt t ex kardiomyopati, hjärtsvikt, aortadissektion, infiltrativa sjukdomar med hjärtengagemang, sepsis, stroke, lungemboli samt kronisk njursvikt.
Vid akut hjärtinfarkt stiger troponin T med en maximal sensitivitet 4-72 timmar efter symptomdebuten. Metoden är helt myokardspecifik och skelettmuskelskada orsakar inte förhöjda koncentrationer. Förhöjt troponin T ingår i diagnoskriterierna för akut hjärtinfarkt och är en riskmarkör för kardiella händelser och död hos patienter med akut kranskärlssjukdom.