Vad berättade man för historier?

Vi människor har alltid berättat historier för varandra. Roliga historier, skrämmande berättelser och sådant man lär sig något av. Historier som har berättats i generationer kallas för muntlig tradition och är en del av vårt immateriella kulturarv. Berättelserna kan lära oss något om hur människor tänkte förr, vad man längtade efter och vad man var rädd för.

När bondesamhället omvandlades till ett industrisamhälle växte behovet att bevara det gamla som var på väg att försvinna. Den muntliga traditionen var en del av detta. Berättelser nedtecknades, samlades i böcker och inspelningar gjordes. Folklivsarkivet gjorde intervjuer och frågelistor.

Till exempel intervjuade man äldre personer om hur högtider firades och hur vardagen såg ut. August Holmberg foddes i Asarum 1860 och 1934 när han var 74 år gammal berättade han så här om hur det var att fira påsk när han var liten.

 

Handskriven äldre text

Så här står det i texten ovan:

Inträffar påsken i april så brukar de som bodde långt från byn och som hade kreatur ladda så många bössor och pistoler som de hade med bra krut samt sönderslaget järn, spikar med mera pipan halv. Och hade man en hästskosöm som hästen haft på foten när han gick över en korsväg så var det ”kuckeliku” (roligt) att lägga överst i skjutvapnet. Sen gick de vakt runt ladugården på kvällningen. Dymmelonsdagens kväll till midnatt (gick man) för att passa på att inte påskakärringarna smet in i ladugården och tog en kalv för att få rida till Blåkulla. Hörde de något ovanligt ljud i luften brassade de på. I byarna nöjde man sig med att skjuta i luften skott på skott i kvällningen för att låta kärringarna veta att de var på sin post. Efter midnatt var man trygg.

 

Vill du läsa hela August Blombergs berättelse? Den har nummer 4350 i manuskriptarkivet i Folklivsarkivet.

 

Varulven - en Blekingesägen

Bland alla berättelser ur den muntliga traditionen som finns i Folklivsarkivet finns den om mannen som förvandlades till varulv. Den berättades av Anders Olsson som var född i Mjällby 1831 och skrevs ner 1930.

tecknad äldre bild av man anfallen av en varulv

Loup Garrou, 1857. M. Maurice Sand. Wikimedia Commons

En handskriven text ur folkminnesarkivet

Så här står det i texten ovan:

Sägen om varulven

Det var en man och en kvinna, om gick och slog på en äng. Mannen var en varulv, men det visste hon inte om. Rätt som det var kände han på sig, att det kom på honom. Då sa han till henne: "Kommer det något, så slå men sticks inte!" Sedan gick han undan lite. Då kom det något och slet i hennes kjortlar. Om en stund kom han (mannen) fram, och då hade han trasor mellan tänderna. "Tvi vare dig! Du är ju en varulv" sa hon då till honom "Ja, det kunde du sagt i jåns, sa hade jag blivit fri" sa han då. Men han blev visst fri sedan.

Frågor att arbeta med

- Var det några ord i texten du inte förstod? Vilka?

- Var det något i berättelsen du kände igen?

- Var det något du tyckte var konstigt i berättelsen?

- Hade berättelsen kunnat komma från vår tid? Varför / varför inte?

Vill du veta mer?

Sök i Folklivsarkivetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster efter berättelser.

På Nordiska museets blogg kan du läsa mer om varulvar.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sägenkartanlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster hittar du berättelser om folktro och platsen där de berättats

Just nu reformeras sidan Folklivsarkivet och "Frågelistsvar" finns under "Manuskriptarkivet".