Amylas katalyserar spjälkningen av polysackarider såsom stärkelse och glykogen. Amylas tillverkas dels i spottkörtlarna dels i pankreas, de bidrar vardera med cirka 50 % av den totala aktiviteten i serum. Det kliniska intresset är mest inriktat på pankreasamylas.
Starkt ökad amylasaktivitet i serum förekommer vid akuta sjukdomar i pankreas eller spottkörtlar. Amylasaktiviteten stiger snabbt vid ökat hydrostatiskt tryck i pankreas utförsgångar (gallsten, pankreastumör). Vid njurinsufficiens ses aktiviteter upp mot tre gånger den normala nivån. Förhöjd aktivitet ses vid akut pankreatit under de tre till fem första dygnen varefter värdena vanligen normaliseras oberoende av sjukdomsförloppet. Vid pankreascystor brukar värdena vara förhöjda upp till tre veckor. Måttligt förhöjda pankreasamylas nivåer kan även ses utan pankreasaffektion vid akuta bukåkommor (exempelvis perforerat ulcus, ileus), efter morfintillförsel eller efter röntgenundersökning av pankreas. Kontinuerligt hög serumaktivitet ses vid makroamylasemi.
Sänkt aktivitet ses vid pankreasinsufficiens beroende på till exempel kronisk pankreatit och cystisk fibros samt hos dåligt nutrierade patienter. Sänkt halt av pankreasamylas ses hos omkring en tredjedel av patienter med kronisk pankreatit och pankreascancer.
Analys av pankreasamylas används främst vid utredning av oklara akuta bukfall men även vid misstanke på exokrin pankreasinsufficiens, cystisk fibros samt vid utredning av oklar hyperamylasemi.
.jpg)