PSA, Prostataspecifikt antigen - S

• Diagnostik och uppföljning av prostatasjukdomar
  
• Huvudindikation: Följa behandling av prostatacancer

Provhantering

Hållbarhet

Referensintervall

Kommentarer

• Provet ska tas före ev. prostatapalpation eller cystoskopi.
• Provet ska inte tas i samband med infektion i urinvägarna. Man bör vänta upp till ett par veckor efter avslutad antibiotikabehandling.
  

Medicinsk bakgrund och bedömning

Prostataspecifikt antigen (PSA, KLK3), molekylvikt 28,4 kDa, är ett vävnadsspecifikt serinproteas. Dess fysiologiska funktion i sädesvätskan är att lösa upp den löst sammanhållna gelstruktur som könskörtlarnas sekret bildar vid sädesuttömningen. Därvid spjälkar PSA sädesvätskans gelproteiner, semenogelin, varvid spermierna blir rörliga. Prostataspecifikt antigen utsöndras av prostatakörtelns epitelceller i prostatas körtelgångar i väldigt höga halter (10–150 µmol/L). PSA produceras även i vissa andra vävnader som bröstkörtelepitel men enbart i väldigt låga halter.

Normalt förekommer PSA i mycket låga halter i blodet som motsvarar en miljondel av PSA-halten i seminalplasma. Ökad halt av PSA i blodet förekommer regelmässigt vid signifikant prostatacancer men är ofta orsakad av benign prostataförstoring (BPH) eller inflammatoriska tillstånd i prostata.

I blodet förekommer PSA främst i komplex med alfa-1-antikymotrypsin. Sedvanliga bestämningsmetoder för PSA detekterar dess komplexbildning till alfa-1-antikymotrypsin, som är extremt stabil i blodet, samt förekomsten av PSA i fri, icke komplexbunden, men katalytiskt inaktiva former.

Det komplex PSA bildar med alfa-1-antikymotrypsin utgör oftast mer än 80–85 % av den totala PSA-halten i blodet vid prostatacancer. Vid BPH är andelen PSA i komplexform lägre och andelen fritt-PSA är vanligtvis mer än 20 %.

Halten av total-PSA i blod ökar med stigande ålder utan samtidig förekomst av prostatacancer. Ökad halt av PSA i blod kan förekomma vid inflammatorisk prostatasjukdom (akut och kronisk prostatit) och halten kan tillfälligt öka vid akut urinretention.