Kampanjer för upprustning och nedrustning

Hur finansierades försvaret då? Hur finansieras det idag? Vilka initiativ till protester mot krig har funnits och finns idag?

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET, UPPRUSTNING OCH NEDRUSTNING

Pansarbåtsinsamlingen (1912) och Bondetåget (1914) – miljoninsamlingen och tåget som skakade regeringen

År 1911 ersattes den konservativa regeringen av en liberal regering under Karl Staaff. Staaff var en stark förespråkare för demokrati och utökad rösträtt, vilket gjorde honom impopulär bland konservativa grupper som ville begränsa arbetarklassens och den lägre medelklassens politiska inflytande. Liberaler och socialdemokrater ansåg att statens pengar i första hand borde satsas på sociala reformer i stället för på försvaret. Därför sköts bygget av den planerade pansarbåten F-båten upp, något som både kungen och oppositionen motsatte sig. I protest mot beslutet bildades ”Svenska pansarbåtsföreningen” på privat initiativ 1912 för att samla in pengar till ett nytt pansarskepp. Insamlingen blev en stor framgång. Redan efter fyra månader hade över 15 miljoner kronor samlats in. Samma år kunde den första så kallade F-båten beställas, liksom flera militärflygplan. Det färdiga fartyget, ”HMS Sverige”, blev det största, tyngsta och kraftigast bestyckade örlogsfartyget i svensk tjänst vid denna tid. Det byggdes i Göteborg men fick en lång marin koppling till Karlskrona, där – hon slutligen skrotades 1958.

Samma år gav Sven Hedin ut skriften ”Ett varningsord”, där han varnade för ett ryskt hot mot Sverige.

År 1914 organiserades det så kallade bondetåget, där omkring 30 000 bönder reste till Stockholm för att visa sitt stöd för kungen och ett starkare försvar. I sitt borggårdstal krävde kungen ökade försvarsanslag och längre militär utbildning.

Som motreaktion anordnade socialdemokraterna ett arbetartåg till stöd för Staaff, vilket samlade kring 40 000 deltagare. Konflikten ledde till att Staaff avgick, och en opolitisk ämbetsmannaregering under Hjalmar Hammarskjöld tillsattes. Försvarskonflikten fick dock ett abrupt slut när första världskriget bröt ut och Sverige tvingades förstärka både armén och flottan. Hammarskjölds regering satt kvar vid makten fram till 1917, då omfattande hungerkravaller tvingade den att avgå.

Pansarbåten HM Sverige, blev det största, tyngsta och kraftigast bestyckade örlogsfartyget i svensk tjänst vid denna tid. Det byggdes i Göteborg men fick en lång marin koppling till Karlskrona, där – hon slutligen skrotades 1958. Bildkälla: Digitaltmuseum, Marinmuseet

Anna Kleman – rösträttskvinna och fredsaktivist

Anna Kleman (1862 – 1940) växte upp i Karlskrona, där hennes far var kommendörkapten. Hon kämpade för kvinnors rätt att rösta i politiska val och var aktivist i svenska och internationella fredsrörelsen.

Anna Kleman kombinerade sitt arbete som försäkringstjänsteman med ett livslångt engagemang för fredsfrågor. Hon var aktiv både i svenska och internationella fredsorganisationer.

Under första världskriget medverkade hon i den internationella kvinnokongressen i Haag 1915, som anordnades för att protestera mot kriget i Europa. Bland kraven i fanns införandet av internationell skiljedomstol, folkomröstningar om gränsändringar, socialisering av vapenindustrin och inte minst politisk rösträtt till kvinnor alla länder.

Mellan 1915 och 1919 var Kleman ordförande för den svenska sektionen av International Committe of Women for Permanent Peace (ICWPP). ICWPP är i Sverige idag mer känt som Internationella kvinnoförbundet för fred (IKFF).

Flera av fredsrörelsens tankar, såsom de kommit till uttryck i Haag 1915 kan ha påverkat president Woodrow Wilsons fredsprogram som användes när Tyskland och dess allierade kom överens om vapenvila i november 1918.

Kleman engagerade sig även starkt för barns rättigheter och välfärd. År 1919 satt hon i den första styrelsen för Rädda Barnen grundad av Ellen Palmstierna, Elin Wägner och Gerda Marcus. Hon deltog också i fredskonferenserna i Zürich 1919 och Washington 1925, varifrån hon skrev reportage för Hertha, världens äldsta ännu utgivna feministiska tidskrift.

Anna Kleman – rösträttskvinna och fredsaktivist, medverkade i den internationella kvinnokongressen i Haag 1915. Bildkälla: LSE Library

ANDRA VÄRLDSKRIGET, UPPRUSTNING OCH NEDRUSTNING

Försvarsobligationer 1940 – 42: När svenska folket finansierade beredskapen

Försvarslånen var tre statliga obligationslån som den svenska staten lanserade mellan 1940 och 1942 för att finansiera den militära upprustningen under andra världskriget. Genom att uppmana privatpersoner och företag att köpa ”försvarsobligationer” kunde staten låna in pengar direkt från folket.

Förespråkarna menade att försvarslånen var nödvändiga för att finansiera den snabba och kostsamma militära mobiliseringen. Genom att människor placerade sina pengar i obligationer minskade dessutom risken för inflation. Lånen sågs också som ett sätt för hela befolkningen att bidra konkret till landets försvar och beredskap. Försvarsobligationerna såldes i andelar från 20 kronor, vilket motsvarar ungefär 400 kronor i dagens penningvärde, och därmed kunde människor från alla samhällsklasser delta.

Kritikerna framhöll däremot att småsparare riskerade att förlora pengar om inflationen urholkade obligationernas värde. Antalet enskilda köpare minskade dessutom kraftigt efter det första lånet, vilket ansågs vara ett misslyckande ur spridningssynpunkt. Vissa tyckte att staten i stället borde ha finansierat upprustningen genom högre skatter för de mest välbärgade, snarare än genom lån från allmänheten. Andra påpekade att många inkallade redan bidrog genom att offra både inkomst och hälsa, samtidigt som obligationerna gav en relativt låg avkastning jämfört med andra investeringar.
Kampanjerna för försvarslånen 1940–1942 blev de största och mest omfattande reklam- och propagandainsatserna i Sveriges historia fram till dess. Staten samarbetade med några av landets främsta reklambyråer, konstnärer och författare för att skapa en stark känsla av patriotism och uppmuntra allmänheten att teckna försvarsobligationer.

Bilden visar en pin från en kampanj som riktade sig till svenska folket, där man kunde köpa försvarsobligationer. Bildkälla: Blekinge museum samlingsdatabas

Fredskravaller på Stortorget

Kring klockan tio på kvällen på Kristihimmelsfärdsdag 1949 bröt kravaller ut i Karlskrona. Händelsen utlöstes när två tjugoåringar, Inge Oskarsson och Margareta Schreiber, protesterade mot försvarets krigsaktiviteter och förde fram budskap om fred och världsmedborgarskap.

Ett stort antal personer samlades, mest värnpliktiga från marinen, som hyllade och hejade på de båda. Efter föreläsningen anslöt sig omkring 100 personer. I samband med detta ingrep två poliser och förde bort Oskarsson och Schreiber. Uppemot 500 personer ska då ha samlats utanför polishuset i protest.

Ett par timmar före de dramatiska händelserna hade ungdomarna anlänt till staden. De kom från Stockholm och hade rest dit för att rekrytera nya medlemmar till Världsmedborgarrörelsen.

Världsmedborgarrörelsen var en fredsrörelse som startade efter andra världskriget. Målet var att skapa en gränslös värld utan krig, styrd av en gemensam världsregering och mänskliga rättigheter.

Medlemmarna ansåg att nationalstater och gränser orsakade konflikter. Den mest kända personen i rörelsen var Garry Davis. Han avsade sig sitt amerikanska medborgarskap år 1948 och kallade sig själv "världsmedborgare". Rörelsen delade ut egna pass, så kallade världspass, som en symbol för att alla människor tillhör samma värld.

Fredskravaller på Stortorget. Bildkälla: Blekinge Läns Tidning, 1949-05-27, fotograf ej namngiven

KALLA KRIGET, UPPRUSTNING OCH NEDRUSTNING

Nedläggningen av KA2, lokala protester och räddningsförsök

I Karlskrona hölls stora informations- och protestmöten, och tusentals namn samlades in till stöd för förbandet. Politiker, militärer, veteraner, företrädare för näringslivet och engagerade medborgare slöt upp i vad som kom att bli en av Blekinges största försvarspolitiska opinionsyttringar under 1990-talet.
Försvarsbesluten 1992 och 1996 skapade en lång period av ovisshet om KA 2:s framtid. När beslutet om nedläggning fattades år 2000 blev det kulmen på en utveckling som många i Karlskrona upplevde med växande oro. Försvarets närvaro i staden minskade, arbetstillfällen försvann och en betydelsefull del av Karlskronas identitet som försvars- och marin stad ansågs vara hotad.

Under dessa år genomfördes uppvaktningar av regeringen och kontakter med försvarsutskottet. Debattartiklar publicerades, lokalpressen drev kampanjer och både näringsliv och kommunledning framförde gemensamma ställningstaganden. Ett återkommande argument var att Karlskrona rymde en unik koncentration av marin verksamhet.

Trots protesterna lades KA 2 ned den 31 oktober 2000. Mer än 1 000 personer samlades för att ta farväl av regementet. Högtidligheterna avslutades i Konserthuset i Karlskrona. Regementschefen, överste Günter Villman, hedrades med en egen marsch, och Marinens musikkår framförde den nyskrivna kompositionen under de ceremonier som markerade de sista dagarna i KA 2:s historia.

Nedläggningen av KA2, lokala protester och räddningsförsök. Bildkälla: Digitaltmuseum, Marinmuseet

Den stora fredsresan – ledd av Elisabeth Gerle som då var präst i Ronneby

Den stora fredsresan startade i Brunnsparken i Ronneby i maj 1985. Med fyra vita bussar gick färden genom Europa och vidare ut i världen. Målet var att skapa opinion för kärnvapennedrustning och att påverka världens stats- och regeringschefer att ta ansvar för fred och säkerhet.

Initiativet kom från Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF), och arbetet leddes av Elisabeth Gerle, som då var präst i Ronneby.

Delegationerna reste runt i världen och ställde fem frågor till politiska ledare och andra makthavare. Totalt besöktes 105 av FN:s medlemsländer.

En av frågorna löd:
”Är ni beredda att förbjuda kärnvapen och andra massförstörelsevapen i ert land – om alla andra FN-länder gör detsamma?”

Kampanjen samlade in namnunderskrifter från människor över hela världen och avslutades med ett stort möte i FN:s högkvarter i New York år 1988.

Fredsrörelsen bidrog till att öka trycket för nedrustning under kalla krigets slutskede. År 1987 slöt USA och Sovjetunionen ett avtal om att avskaffa medeldistansrobotar i Europa. Avtalet upphörde att gälla 2019 efter att länderna anklagat varandra för att bryta mot dess villkor.

Den stora fredsresan – ledd av Elisabeth Gerle som då var präst i Ronneby. Bildkälla: Den stora fredsresan”, illustration av Kerstin Abram-Nilsson

LITTERATUR OCH KÄLLOR

“Sheltered society, civilian air raid shelters in Sweden 1918 – 40 and beyond”, Peter Bennesved, 2020, ISBN: 9789187439643

“Förutsättningar för krigsberedskap och totalförsvar i Sverige”, Försvarshögskolan, 2023 års utgåva, ISBN: 978-91-88975-26-31

“Bondetåget 1914”, Dick Harrison, Per Frödholm, Blekingearkivet. Manus, foto och berättare: Ola Hallqvist, https://youtu.be/W4kZp12_ezA?si=-_hVtzuUyaRQl8Lk Länk till annan webbplats., 2019

“Anna Sofia Kleman, www.skbl.se/sve/artikel/AnnaKleman Länk till annan webbplats., Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Irene Andersson), 2021

“Tredje Försvarslånet”, Dagens Nyheter, 15 januari, 1942, https://arkivet.dn.se/tidning/1942-01-15/13/5 Länk till annan webbplats.

“Drömmen om en gränslös fred”, Jenny Gustavsson, 2022, ISBN 978-91-7844-482-3

“Sista skottet – en etnologisk dokumentation av Karlskrona”, Jonas Engman, 2002, ISBN9185268895