P/S-Urat. Urinsyra (2,6,8-trihydroxipurin) är slutprodukten i den mänskliga organismens purinomsättning. Purinbaserna, adenin och guanin, är byggstenar i nukleotiderna som ingår i bl a DNA- och RNA-syntes, ATP, cAMP, många coenzymer och deltar i nästan alla biokemiska processer. I plasma förekommer urinsyra vid fysiologiskt pH praktiskt taget helt i dissocierad form som uratjon. Löslighetsgränsen ligger kring 350 mmol/L vilket ungefär motsvarar övre referensgränsen.
Vid purinfri kost utsöndras ca 70 % av uratpoolen/dygn varav huvuddelen med urinen och resten via digestionskanalen, där uraterna bryts till 90% ned av tarmbakteriernas urikas.
Förhöjda värden förekommer vid primär gikt (Arthritis urica). Förhöjda uratkoncentrationer förekommer vid det metabola syndromet, övervikt, diabetes, njursjukdom, intorkning och preeklampsi. Höga uratnivåer är en riskmarkör för hjärt-, kärlsjukdom. Den vanligaste orsaken är en minskad utsöndring via njurarna. Sekundär ökning av uratnivån kan också uppkomma vid sjukdomar som medför ökad omsättning av puriner, till exempel leukemi, perniciös anemi och hemolytisk anemi.
Sänkta värden förekommer vid svår leverskada, ulcerös colit och medfödda enzymbrist-tillstånd exempelvis Wilsons sjukdom, Fanconi-syndrom. Mycket låga värden förkommer vid behandling med Xantinuri och under behandling med allopurinol.
.jpg)
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..