S-Digoxin är ett läkemedel för behandling av kronisk hjärtinsufficiens och vissa störningar i hjärtrytmen. Digoxin ökar hjärtats kontraktionskraft (inotrop effekt) och har dämpande effekt på hjärtats retledningssystem (kronotrop effekt). På grund av digoxins relativt varierande halveringstid och metabola interaktioner med andra läkemedel tillsammans med ett snävt terapeutiskt index, mäts ofta serumnivåer av läkemedlet för att säkerställa terapeutiska nivåer vid behandling.
Digoxin är en digitalisglykosid som består av en aglykon (genin), digoxigenin och tre molekyler av sockerarten digitoxos. Digoxin binder till och hämmar NaK-ATPas som transporterar kalium in i och natrium ut ur cellerna. En del av digoxinet elimineras med hjälp av transportproteinet P-glykoprotein i njurtubili, gallvägarna och tarmen. Halveringstiden vid normal njurfunktion är 36–40 timmar. Nedsatt njurfunktion leder till långsammare elimination av digoxin. Vid samtidig behandling av läkemedel som hämmar P-glykoprotein (t.ex. kinidin, verapamil, erytromycin, klaritromycin, itrakonazol) kan digoxinnivåerna stiga med 30–100 %. Likvärdigt så kan man se sänkt plasmakoncentration av digoxin vid samtida behandling av läkemedel som stimulerar aktiviteten i P-glykoprotein (t.ex. karbamazepin).
.jpg)