Lymfocyter är de celler inom immunsystemet som svarar för specificitet och immunologiskt minne. B-celler utvecklas till plasmaceller och producerar då antikroppar med bestämd specificitet. T-celler utgör den andra huvudgruppen av lymfocyter och svarar för specifik cellulär immunitet. En grupp av T-celler, T-hjälparceller bidrar till aktivering av andra lymfocyter vid ett immunsvar. En annan grupp av T celler, T-suppressor/cytotoxiska celler har förmåga att skada eller döda andra celler. Både T- och B-celler kan vidare delas in i naiva respektive olika typer av minnesceller. Natural Killer (NK)-celler är en annan typ av lymfocyt och en komponent i det medfödda immunsystemet. NK-celler spelar en viktig roll i värdavstötningen av både tumörer och viralt infekterade celler.
Förutom bestämning av B-, T- och NK-celler kan också andelen lymfocyter som uttrycker MHC klass II antigen (HLA-DR) bestämmas. Detta antigen finns på B-celler och normalt på någon procent av T-celler. Vid aktivering uttrycker T-celler HLA-DR varför en ökad andel av dessa celler indikerar en aktivering av immunsystemet. Detta kan ses t.ex. vid en avstötningsreaktion efter en organtransplantation och vid infektion med HIV.
Bestämning av lymfocytpopulationer i blod baseras på uttryck av olika ytantigen. Beteckningen CD står för "cluster of differentiation" och refererar till en väl karakteriserad molekyl eller ett molekylkomplex, som används för att definiera en bestämd cellpopulation. Valet av vilka lymfocytpopulationer som skall bestämmas i det enskilda fallet baseras dels på klinisk bakgrund, dels på tidigare undersökningsresultat.
Undersökning av lymfocyter är värdefull vid utredning och uppföljning av en lång rad sjukdomstillstånd såsom infektionsbenägenhet med misstanke om immundefekt, känd immunbristsjukdom, HIV, organ- och stamcells-transplantationer och autoimmuna sjukdomar. Rubbningar av cellulär immunitet kan också uppstå som en följd av immunosuppressiv behandling vid t.ex. organtransplantationer eller behandling med immunmodulerande medel t.ex. monoklonala antikroppar mot immunmolekyler.
Immunbristsjukdom är ett tillstånd där immunsystemets förmåga att bekämpa infektioner är helt eller delvis nedsatt. Den kan antingen vara medfödd eller förvärvad. Man skiljer på primär immunbrist, som beror på någon defekt i immunförsvaret (defekter i t.ex. granulocyter, lymfocyter eller på komplementfaktorer), och sekundär immunbrist som orsakas av en annan sjukdom (malignitet, infektion) eller läkemedelsbehandling (cellgifter).
Vid misstanke om ovan nämnda sjukdomstillstånd eller diagnoser bestäms mängden T-lymfocyter (CD3+), T-hjälparceller (CD4+/CD3+), T-supressorceller (CD8+/CD3+), B-celler (CD19+ och CD20+) och NK-celler (CD56+/CD16+).
