B-Retic, B-Retikulocyter
Retikulocytantalet i perifert blod är en indikator på den erytropoetiska aktiviteten i benmärgen.
Utmognaden av de röda blodkropparna i benmärgen tar 5 – 7 dygn och under denna tid förlorar cellen sin kärna varefter den släpps ut i cirkulationen som en retikulocyt. I cellen finns då förutom hemoglobin, en del mitokondrier, några ribosomer och en Golgi-apparat i cytoplasman som ger retikulocyten sitt karakteristiska utseende. Erytropoesen regleras av insöndringen av erytropoetin i blodet. Vid ökad erytropoetinaktivitet, som vid anemi orsakad av till exempel svår blodförlust eller hemolys, förläggs en större andel av retikulocytens utmognadstid till perifert blod.
Ökat antal reticulocyter tyder på en accelererad, effektiv erytropoes eller ett temporärt ökat utsläpp från benmärgen. Påtaglig retikulocytos talar för en ökad erytrocytomsättning (hemolys), primär benmärgsskada eller brist på t.ex. järn, vitamin B12 och folater. Ökningen av antalet retikulocyter blir efter någon vecka mindre uttalad, även om anemigraden väsentligen är densamma.
Sänkta värden ses sällan eller aldrig. Relativt låga värden, dvs. ett normalt retikulocytantal vid påtaglig anemi, är regel vid benmärgsinsufficiens i vid bemärkelse. Ett normalt retikulocytantal utesluter inte en kraftigt ökad ineffektiv erytropoes (benmärgshemolys).
Indikationer: Inledning av anemiutredning tillsammans med MCV eller MCH och RDW, kontroll av behandlingseffekt.
