Trombocyter bildas i benmärgen av megakaryocyter och de är blodets minsta formade beståndsdel och har en volym på cirka 8 fL. Levnadstiden för trombocyter är 9-10 dygn.
Trombocyterna deltar i blodkoagulationen. Räkning av trombocyter är indicerat i utredningar av oklara hematologiska fall och oklar blödningsbenägenhet. För att en blödningsbenägenhet kan förklaras av trombocytopeni krävs värden under 50 x 10^9/L under förutsättning att trombocytfunktionen är normal.
Låga värden (trombocytopeni) kan bero på nedsatt produktion vid benmärgspåverkan pga. hematologiska maligniteter, toxicitet av läkemedel och andra kemikalier (bl.a. etanol), ineffektiv trombocytopoes vid folat- och B12-brist eller infektioner. Trombocytopeni kan också orsakas av ökad perifer destruktion pga immun trombocytopen purpura (ITP), SLE, intag av vissa läkemedel eller posttransfusion (PTP). Uttalad trombocytopeni tillsammans med hemolytisk anemi, njurfunktionspåverkan och neurologiska symtom ses vid trombotisk trombocytopen purpura (TTP). Måttlig trombocytopeni kan ses vid aortavitium och generell arterioskleros. Ökad förbrukning som vid DIC eller stora trauma och kirurgiska ingrepp återhämtas med en måttlig ökning 6-10 dagar efter ingreppet. Ändrad fördelning av trombocyterna kan ses vid splenomegali oavsett orsaken.
Höga värden förekommer vid två principiellt skilda tillstånd. Den ena, trombocytos (cirka 400-800 x 10^9/L), kan vara tillfällig vid återhämtning efter större blödningar eller splenektomi eller kontinuerlig vid inflammatoriska tillstånd, kronisk järnbrist eller upphörande av alkoholkonsumtion. Den andra, trombocytemi (> 1000 x 10^9/L), förekommer vid myeloproliferativa sjukdomar där trombocytfunktionen dessutom brukar vara dålig.
