Kloridjonen är den vanligast förekommande negativa jonen i plasman. Tillsammans med natriumjonen upprätthåller den katjon-anjonbalansen i extracellulärvätskan. Syra-basbalansen upprätthålls genom ett utbyte mellan extracellulära kloridjoner och intracellulära vätekarbonatjoner. Utsöndringen av klorider regleras via njurarna där normalt 95 % återresorberas, men utsöndringen ökar vid acidos. Kloridjoner analyserad främst för att hitta orsaken till en syra-basrubbning och ingår därför alltid i en komplett syra-basstatus.
Förhöjd koncentration i plasma/serum ses vid förhöjd osmolalitet som vid dehydrering. Metabol alkalos kan också ge en lätt hyperkloremi. Kronisk och svårbehandlas hyperkloremi uppkommer på grund av fistlar mellan tarm och urinblåsa, en komplikation från Crohns sjukdom eller efter bukkirurgi.
Långvariga kräkningstillstånd samt stark svettning kan ge en negativ kloridbalans som följd. Hypokloremi kan även orsakas av en sänkt osmolalitet som vid övervätskning. Även en okompenserad resipiratorisk acidos ger en låg kloridkoncentration.
.jpg)