S-KOB, S-Kobalaminer, S-Vitamin B-12
Kobalaminer är en grupp ämnen med komplex struktur och en centralt belägen koboltjon. Molekylmassan är ca 1400 Da. Kobalaminer är nödvändiga för normal metabolism, bl a syntes av aminosyran metionin, DNA-syntes och nybildning av röda blodkroppar. De benämns även vitamin B12. Dagsbehovet anges till 2,4 mikrogram per dygn. Bristtillstånd leder till megaloblastisk anemi och påverkan på centrala nervsystemet sk polyneuropati. Kobalaminer förekommer endast i födoämnen av animaliskt ursprung och brist kan förväntas vid strikt vegetarisk kost utan B12-tillskott via t ex mjölk eller ägg. För att kobalaminer ska upptas från födan krävs frisättning av proteinbundna kobalaminer med saltsyra från magsäcken samt bindning till glykoproteinet ”intrinsic factor” (IF) som bildas i parietalcellerna. B12-IF–komplexet binds stabilt och upptas via receptorer i distala ileum. I serum är kobalaminerna bundna till två proteiner, dels transkobalamin, dels haptokorriner som produceras främst av neutrofila granulocyter. Brist på kobalaminer uppstår främst vid malabsorption, nedsatt saltsyreproduktion eller IF-brist. Tillståndet ses oftast vid sjukdomstillstånd i magsäck och tunntarm
t ex efter ventrikelkirurgi, vid celiaki och Mb Crohn.
Höga kobalaminnivåer ses, förutom efter parenteral tillförsel, vid tillstånd med stegrat antal neutrofila granulocyter och levercellsskada. Låga nivåer ses förutom vid kobalaminbrist även vid leukopeni.
.jpg)