Litium används profylaktiskt såväl mot maniska som depressiva recidiv vid manodepressiv sjukdom samt terapeutiskt vid maniska tillstånd.
Litium absorberas relativt snabbt och utsöndringen sker till största delen via njurarna. Halveringstiden är ca 12–36 timmar. Många läkemedel kan interferera med den renala utsöndringen av litium.
Analysen av litium används huvudsakligen för behandlingskontroll då litium har en relativt snäv terapeutisk verkningsbredd. Det är därför viktigt att patienten ställs in på en korrekt dos. Detta görs genom att man mäter serumlitiumkoncentrationen 12 timmar efter sista tablettintag. Serumlitiumkoncentrationen ska på denna tidpunkt ej överstiga 1,2 mmol/L. S-Li-värden över 0,8 mmol/L ger störst chans för god effekt.
Koncentrationer >1,2 mmol/L ger hög risk för biverkningar som till exempel reversibel nefrogen diabetes insipidus av måttlig grad och finvågig handtremor. Störningar av tyroidea kan ses och tyroidea-funktionen bör kontrolleras under behandlingen