B-Leukocyttyp, Blod- Leukocyttyp;antalskoncentration (maskinell procedur).
Då antalet leukocyter är förhöjt eller sänkt sker komplettering med räkning av leukocyttyper för att utröna i vilket/vilka cellsystem en rubbning föreligger. Detsamma kan gälla vid normalt antal leukocyter, om klinisk misstanke föreligger om ett förändrat antal av något särskilt cellslag till exempel lymfocyter (som vid mononukleos), eosinofila granulocyter (överkänslighetsreaktioner, maskinfektioner), basofila granulocyter (polycytaemia vera) eller leukemi.
Neutrofili är vanligen ett ospecifikt tecken på inflammatorisk reaktion, infektiös såväl som icke-infektiös.
I samband med svåra infektioner, sepsis, benmärgsmetastaser, etc. kan man få en kraftig ökning av antalet neutrofila granulocyter, >50 x 10^9/L, ej sällan med ett omoget inslag i mönstret.
Vid kronisk myeloisk leukemi ses vanligen mycket höga värden (50- 100- 300 x 10^9/L).
Neutropeni och agranulocytos är vanligen tecken på benmärgsskada och därmed sammanhängande nedsättning av leukocytproduktionen på basen av en sjukdom till exempel B12- och folat-brist eller leukemi, eller genom läkemedel till exempel cytostatika. Risk för svåra pyogena infektioner föreligger när antalet neutrofila granulocyter är mindre än 1,0 x 10^9/L och risken blir mycket stor när antalet understiger 0,5 x 10^9/L.
Eosinofili ses vid allergiska tillstånd såsom astma och läkemedelsallergier, och även vid infektioner med vissa parasiter och vid reumatiska sjukdomar.
Lymfocytos förekommer vid akuta virusinfektioner med pertussis, rubella och mononukleos som klassiska exempel. Höga och mycket höga värden, (10-50-100-200 x 10^9/L) med en enformig, mogen bild är typisk för kronisk lymfatisk leukemi.
Lymfopeni kan uppkomma vid behandling med kortikosteroider eller cytostatika, samt vid vissa immunodefekter, till exempel AIDS.
Monocytos ses vid långdragna inflammatoriska tillstånd såväl infektiösa (endokardit, tuberkulos) som icke infektiösa (Crohns sjukdom, sarkoidos) samt vid maligna sjukdomar.