Läkemedel som kräver noggrant övervägande och uppföljning hos äldre patienter (≥ 75 år)

Ökad risk för kognitiv påverkan, konfusion, urin- retention, muntorrhet och förstoppning. Till exempel: tolterodin, solifenacin, hydroxizin, prometazin, levomepromazin, amitriptylin, klomipramin.

Risk för yrsel, konfusion, illamående och förstoppning. Kombination med SSRI/SNRI medför ökad risk för serotonergt syndrom.

Risk för dagtrötthet på grund av lång halveringstid och extrapyramidala biverkningar så som restless legs.

För analgetisk effekt behöver kodein omvandlas till morfin i kroppen. Omvandlingen uppvisar betydande interindividuell variation, på grund av genetiska skillnader, vilket resulterar i oförutsägbar effekt. Kombinationspreparat med paracetamol ökar risken för dubbelmedicinering.

Risk för extrapyramidala symtom, kognitiva störningar, sedation, ortostatism och stroke. Utvärdera effekten efter 2–3 veckor och därefter regelbundet.

Hyponatremi och ökad fallrisk kan förekomma liksom ökad risk för blödning framför allt i kombination med NSAID/acetylsalicylsyra och antikoagulantia.

Funktionell dyspepsi är inte en godkänd indikation. Uttrappning behövs för att undvika utsättningsbesvär om behandlingstiden är längre än 1–2 månader.

Vid sömnstörning bör man alltid utreda om det finns bakomliggande orsaker som kan åtgärdas. Det gäller främst somatiska (till exempel smärta, hjärtsvikt, restless legs, sömnapnésyndrom) och psykiatriska tillstånd (till exempel depression) samt läkemedels- biverkningar. Även långvarig nattfasta eller inaktivitet dagtid bör beaktas. I första hand rekommenderas icke-farmakologisk behandling. Som stöd finns broschyren
"Sov bra utan sömnmedicin".

Ökad risk för sedation, konfusion, förstoppning och fall. Individualisera dosen och följ rutinen – Förskrivning av beroendeframkallande läkemedel vid initiering och uppföljning av behandling.

Ger ökad risk för elektrolytrubbningar och fall.

Digoxin*

Smalt terapeutiskt fönster. Anpassa dosen till njurfunktionen.
Terapeutisk nivå < 1,4 nmol/l.

Litium

Kontrollera eGFR och litiumkoncentration regelbun- det och vid sjukdomstillstånd som påverkar vätske- balansen. Vid koncentrationsprover som avviker från referensintervallet ska psykiatrin kontaktas.