MCH, Hemoglobin Ery - B

Referensintervall

Medicinsk bakgrund och bedömning

B-Ery MCH, B-Erytrocyt Mean Cell Hemoglobin
Vid bedömning och karakteristik av en anemi är det värdefullt att känna till och mäta vissa egenskaper hos de röda blodkropparna, de så kallade erytrocytindices, tidigare kallade blodkroppskonstanterna. MCH anger medelhemoglobinmängden i erytrocyterna. MCH beräknas med formeln
B-Hb/B-EPK.
Bestämning av erytrocytindices i allmänhet och MCH i synnerhet borde ske vid lågt hemoglobin där anemiorsaken inte är omedelbart klar och när man misstänker en störning i erytropoesen även vid normalt B-Hb.
Korrelationen mellan MCV (medelvolym) och MCH är mycket hög och ur praktisk synpunkt torde MCV och MCH ha samma informationsvärde. Även vid specifik behandling kan påtagliga förändringar i MCV och MCH inte förväntas förrän större delen av erytrocytantalet bytts ut efter cirka 1 ½ - 2 månader.

Lågt MCH ses vanligast vid järnbrist och talassemi. Myelodysplastisk syndrom (MDS) kan ge lågt MCH medan MCV är normal eller t.o.m. förhöjt (dimorf bild).
Högt MCH ses vanligast vid folat och kobalaminbrist. Andra orsaker till högt MCH kan vara myelodysplastisk syndrom (MDS), alkoholmissbruk (även utan tecken på direkt leverpåverkan), leverparenkymskador (cirros och hepatit), hemolytisk anemi med kraftigt ökat antal reticulocyter (≥10%) samt hypo- eller aplastisk anemi.