Albumin - tU

Centrifugering
2000 x g i 10 minuter 

Referensintervall

Medicinsk bakgrund och bedömning

Urin Albumin;masskoncentration/ Pt(U)-Albumin, patient Urin Albumin/ dU-Albumin, dygns Urin Albumin är ett plasmaprotein som svarar för en stor del av blodets osmotiska kraft. I en frisk population utsöndras endast en liten mängd albumin (upp till 30 mg/dag) i urinen. Förhöjda nivåer av albumin i urinen indikerar med hög sannolikhet att njurarnas glomerulära filtreringsfunktion är skadad och är en riskfaktor för kardiovaskulär samt mikrovaskulär sjukdom. 
Diabetes mellitus, hypertoni och ateroskleros är bl.a. vanliga sjukdomar som skadar glomerulus och ger hyperalbuminuri. Men andra situationer kan ge låggradig hyperalbuminuri (s.k. mikroalbuminuri) utan samtidigt påtaglig njurskada som t.ex. hård träning, urinvägsinfektion, feber och kraftig inflammation.
Stickprov på U-Albumin påverkas starkt av patientens diures och varierar därför med denna såväl som med patientens grundsjukdom. För att minimera diuresens inflytande på bestämning av albuminurigrad genom analys av stickprov bör U-Albumin/kreatinin-index användas som första steg för utvärdering av glomerulärskada. Om denna är patologisk borde bekräftas med tU-Albumin eller dU-Albumin som är säkrare analyser i detta sammanhang.
Höggradig hyperalbuminuri (s.k. makroalbuminuri) föreligger vid mer uttalad glomerulusskada och vid dessa tillstånd används urinutsöndringen av albumin för att följa sjukdomsförloppet.