U-A/K IX, Albumin/Kreatinin index
Ökad albuminutsöndring i urinen är ett känsligt mått på glomerulusskada och används för diagnostik och uppföljning av glomerulär påverkan vid t ex glomerulonefrit, ateroskleros, hypertoni, diabetes och preeklampsi. Mängden Albumin i urinen vid en glomerulusskada beror främst på graden av permeabilitetsrubbning i glomeruli, antalet skadade men fungerande glomeruli och koncentrationen av albumin i plasma.
Låggradig hyperalbuminuri (s k mikroalbuminuri) indikerar njurpåverkan vid tillstånd som diabetes, hypertoni och/eller ateroskleros och är ofta den tidigaste indikatorn på att behandlingen behöver intensifieras. Övergående låggradig albuminuri kan även förekomma vid akuta febertillstånd och uttalad inflammatorisk reaktion utan samtidig njursjukdom.
Höggradig hyperalbuminuri föreligger vid mer uttalade glomerulära skador t.ex. vid glomerulonefrit och preeklampsi. Kvantifiering av albuminuri kan då användas för att följa sjukdomsförloppet.
Den aktuella urinproduktionen påverkar koncentrationen av albumin i den analyserade urinportionen. För att minimera diuresens inflytande på bestämningen av albuminuri vid ett stickprov beräknas mängden albumin i förhållande till mängden kreatinin som utsöndras vilket ger en korrektion för den aktuella diuresen.
