Alkaliskt fosfatas, ALP - P

Remiss: Klinisk kemi
Analyserande laboratorium:
Karlshamn/Karlskrona Analyseras: Dagligen
NPU-kod: NPU53078 Ackrediterad: Ja

PST-rör (mintgrön propp)

PST-rör (mintgrön propp)

Rörstorlek/blodvolym: 7/5 mL eller 5/3 mL
Tillsats: Li-Heparin och gel System: Plasma

Röret fylls till markeringen och vänds minst 10 gånger direkt efter provtagningen.

Indikationer

  • Diagnostik och uppföljning av leversjukdomar, i synnerhet vid misstanke om kolestas
  • Misstanke om skelettsjukdom med ökad osteoblastaktivitet
  • Utredning av patienter med ospecifika symtom

Provhantering

Centrifugering
2000 x g i 10 minuter

Hållbarhet

Hållbarhet

Rumstemp (20–25 ºC)

1 vecka

Kyl (2–8 ºC)

1 vecka

Frys (-20 ºC)

1 vecka

Referensintervall

Referensintervall

Vuxna


0,70 – 1,9

µkat/L

Barn

6 mån – 1 år

1,9 – 8,3 

µkat/L


2 – 8 år

2,0 – 5,0

µkat/L


9 – 14 år

1,4 – 8,7

µkat/L

Kvinnor

15 – 17 år

0,70 – 4,0

µkat/L

Män

15 – 17 år

1,2 – 5,6

µkat/L

Medicinsk bakgrund och bedömning

P/S-ALP, Alkaliskt fosfatas är en grupp enzymer som spjälkar fosforsyraestrar av olika slag. Alkaliskt fosfatas är ett s k integrerat membranprotein som finns i många celler t.ex kärlendotel, i skelettets osteoblaster, i leverns kärlendotel, i gallgångsepitel, i njurtubulis mikrovilli, i tunntarmsepitelets borstbräm - särskilt duodenum - samt i placentas trofoblaster. ALP finns även i de neutrofila leukocyternas lysosomer.

Hos vuxna förekommer ALP i serum främst från gallgångsepitelet. Hos barn och ungdom härrör ALP däremot främst från skelettets osteoblaster. Växande barn och ungdom har högre plasmanivå än vuxna. I slutet av graviditeten stiger P-ALP p g a tillskott av placentafosfatas.

Förhöjd ALP aktivitet ses vid såväl leverpåverkan som vid icke leversjukdom. Avflödeshinder i gallvägsträdet (malignitet, primär biliär cirrhos, primär skleroserande cholangit) leder till ökad ALP aktivitet genom att stasen inducerar syntesökning av ALP i gallgångsepitelet. Även annan leverpåverkan som vid läkemedelspåverkan, levercirrhos, hepatit och infiltrativa sjukdomar som påverkar levern kan ge förhöjd ALP nivå.

Höga värden, upp mot 160 µkat/L, förekommer, förutom vid gallvägsobstruktion, vid osteitis deformans (Pagets sjukdom), avancerad rakit och skelettmetastaser med hög osteoblastaktivitet samt ibland hos barn utan känd orsak. Vid hyperparatyroidism kan värden överstiga 50 µkat/L. Mindre stegringar, upp mot 15 µkat/L, ses vid osteomalaci, frakturer i läkning och osteogent sarkom. Vid intra- och extrahepatiskt avflödeshinder i gallvägarna stiger ALP tidigt och når höga värden (> 10 µkat/L). Vid kronisk hepatit är värdena oftast klart förhöjda. Vid akuta levercellskador ligger ALP-värdena de första dygnen inom det övre referensområdet men börjar sedan stiga till klart förhöjd nivå, dock vanligen under 10 µkat/L. Vid levercirros är lätt förhöjda värden vanliga.

Vid osteoporos, osteomyelit, bencystor och myelom brukar värdena vara normala. Vid den ärftliga sjukdomen hypofosfatasemi är aktiviteten mycket låg.

Konstant förhöjda värden av ALP utan påvisbar lever-, skelett- eller tarmsjukdom ses vid cirkulerande komplex mellan ALP och immunoglobuliner.

Laboratoriet ansvarar ej för utskrivna kopior, giltig version finns alltid på nätet.

Hittade du informationen du sökte?